Intervju med en sjöjungfru
Övrigt
JohnAjvideLindqvist.com fick tidigare i år en intervju med sjöjungfrun från Svärtan. I verkligheten heter hon Rebecca Labbé och har en lång karriär som professionell balettdansare bakom sig. När hon la den karriären på hyllan började hon arbeta som skådespelare med roller i allt från kortfilmer till tv-serier. När hon sökte till rollen som sjöjungfru visste hon bara att man sökte någon med god kroppskontroll, gärna med bakgrund inom dans eller akrobatik och som dessutom inte var rädd för vatten och tänkte ”Varför inte?”.När hon fick veta att serien baserades på boken Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist läst hon den och förstod snabbt att det inte var någon Disney-version av Ariel som man ville ha.
Tillsammans med Göran Lundström skapades själjungfrudräkten utifrån hennes kropp och proportioner. Tillsammans med maskteamet byggde Göran upp kostymen från grunden och Rebecca blev både helkroppsgipsad och fick sitt ansikte digitalt skannat. Det tog sedan ungefär fyra timmar att förvandla henne till sjöjungfrun varje dag innan filmandet började. Silikondräkten byggdes på steg för steg som ett pussel av ett team på mellan två och fyra personer. Överdelen däremot var en dräkt som hon faktiskt bara kunde ”hoppa i”, liksom stjärtfenan som man senare valde att inte använda då det blev för otympligt. Regissören Björn Stein beskrev det som att Rebecca ”blev ett paket som man flyttade runt”. Det såg heller inte naturligt ut och i slutänden la man istället till stjärtfenan med hjälp av specialeffekter.
Rebecca berättar vidare att man inte får ha klaustrofobi om man ska spela sjöjungfru. ”Det kändes nästan som att vara instängd i en varm bastu där både syn, hörsel och möjligheten att andas fritt begränsades. Det krävde mycket mental koncentration och fokus varje gång masken sattes på och framförallt under de långa inspelningsdagarna, som ofta var mellan 12 och 14 timmar.” Fördelen med att använda en silikondräkt är att den blir en del av kroppen. Eftersom den limmas fast direkt på huden är den väldigt känslig för både rörelser och ansiktsuttryck. Men även om Rebecca inte fick chansen att förmedla traditionella mänskliga känslor var det en dröm för henne att få gestalta ett monster. ” Bucket list på den!”.
Då det var både varmt och otympligt så fick Rebecca nytta av sina tidigare erfarenheter inom film och dans, ”som professionell balettdansare har jag lärt mig både tålamod och uthållighet. Inom dans, teater och film får man vänja sig vid att saker tar tid.” Hon fortsatte, ”Visst blev det mycket väntan ibland, men alla på inspelningen arbetade mot samma mål: att skapa en grym serie. Perfektion kräver både tid och tålamod.”Sammanfattningsvis är Rebecca mycket nöjd både med inspelningen och resultatet och när jag frågar om hon kan tänka sig att ställa upp och agera sjöjungfru ingen om man väljer att filma uppföljaren, Sommaren 1986 svarar hon, ” Ja, absolut! Det hade varit otroligt roligt att få möjligheten att göra det igen.”.
Så vi får se, kanske får vi återse Sjöjungfrun…jag menar Rebecca Labbé i närheten av Svärtan någon gång i framtiden.
