Klump korsar Atlanten
Underbara härliga fina Sverige (5 stars)
Pressidant Klump satt och surade i residenset, bestulen på sin post. Under cowboyvalet hade motståndarna släpat upp de döda ur sina gravar och tvingat dem att rösta och det är allom bekant att de avlidna alltid röstar på demokraterna. Därtill hade minst hundra miljoner röster slarvats bort, och de bortslarvade röstar alltid på republikanerna. Naturligt nog hade Klump då startat ett litet inbördeskrig, men inte ens det hade hjälpt. Hans anhängare hade varit mer upptagna av lustiga mössor och selfies än seriös blodspillan och nu låg demokratin i spillror. Så sorgligt.
Plötsligt plingade det till i Klumps twittermaskin. Det var ett meddelande från hans gamle frände Gallimattias Karlakarl, Sverigemoderaternas främsta tankefigur. Så här stod det: "Do not be sad, mister Klump. Come to Sweden and be pressidant here."
Klump visste nästan exakt var Sverige låg och tvekade inte en sekund. Han beordrade att hans kryssninsgsfartyg Klump the majestic skulle göras redo för avfärd. Med på resan följde femhundra ansiktsmålade patrioter samt hans dotter Kajsa Anka Klump och dennas make, Jaerädd Å Kuschad. Makan Ovana Klump ville inte följa med eftersom hon var ovan.
Efter ett par veckor la man till i Göteborgs hamn. Nåja, "la till" är att ta i. När kaptenen fick syn på de tusentals folkdräktsprydda Sverigemoderater som kryllade i förväntan, tappade han både rodret och sansen. Klump the majestic brakade in i kajen med en mäktig stöt. Göterborgshumorn döpte omedelbart händelsen till "Klumpedunsen".
Klump stagedivade ner i den mosh pit som bildats av de mest frenetiska sverigevännerna och bars i triumf till Götaplatsen där en talarstol stod uppsmälld. Klump undrade om han redan var vald till Pressidant och Gallimattias försäkrade honom: "Alla vet att ni är demokratins främste förkämpe, Mister Klump. Då behövs inga val." Det var Klumps takter, det!
Klump äntrade stolen och det var så tyst att man kunnat höra en räka gäspa. Han gjorde tummen upp och jublet bröt löst. Ännu en tumme. Mera jubel. Här var en pressidant som visste hur slipstenen skulle dras! Stadens minister Sepåfan Löken gav knappt ett lillfinger åt folket, men här stod Klump med samtliga tummar i vädret. Härligt!
Klump sa att han hört talas om Allemansrätten, att Sveriges natur ägdes gemensamt av folket. Detta var klockren kommunism och skulle omedelbart upphöra. Naturen skulle styckas sönder och delas ut till alla som gillade Klump. Därtill låg Sverige efter i utsläppsökning. Volvis produktion skulle därför tiodubblas medelst kolkraft och samtliga göteborgare få toppjobb. Mera härlighet.
Slutligen hade Klump hört glunkas att norrmännen stal svenskarnas fisk och var allmänt tykna. Ett instämmande mummel hördes. Det skulle bli slut det det, mässade Klump och hytte med kalufsen. Redan följande dag skulle Norge brytas loss och forslas till havs. Kalaset skulle de själva få bekosta med sina oljemiljarder.
Så skulle det bli i underbara, härliga, fina Sverige. Vi skulle åter bli ett femstjärnigt land och den som skulle klistra fast stjärnorna på himlapällen var ingen annan än Klump själv. När han med en slug lokalhänvisning avslutade med att han varit nere men uppe på fem, visste jublet inga gränser.
