Smakprov ur Vänligheten
Övrigt
Jag är en storm från ingenstans
1
DET STÅR EN FLICKA utanför Norrtäljes stadsbibliotek. Flickan heter Siw Waern och är tretton år gammal. Hon spejar åt höger och vänster, bakom sig och framåt som om hon söker efter något. Hon går några steg och tycks vara på väg att lämna platsen, men stannar, vänder om och återtar sitt mållösa spejande. Hon trampar på stället, hon skakar på huvudet. Det tycks mindre vara frågan om ett sökande än om ett väntande. Siw väntar på något som ska komma från en okänd riktning.
Det är något speciellt med Siw och vi skulle kanske ha dröjt vid henne även om det inte varit för hennes ängsliga beteende. Hon är något under medellängd, något över medelvikt. Kort och tjock kan man inte säga, men tendensen finns där. Halvlångt, brunt hår med en lugg som hänger ner i de djupt liggande ögonen. Runda kinder och en utskjutande haka ger henne sammantaget ett inuitliknande utseende. Man kunde se henne klädd i sälskinn med en harpun i handen. Istället bär hon en svart rock av ålderdomlig modell vars verkan förstärks av den neongula ryggsäck som hänger över hennes ena axel.
Nu är hon på väg att ge upp igen. Hon tar fram sin mobiltelefon och tittar på klockan. 15.43. Hon studerar caféet utanför biblioteket. En mamma med barnvagn dricker te vid ett bord, vid ett annat sitter ett ungt par inbegripet i samtal. En man med en bricka i händerna håller just på att böka sig ut genom dörren. Siw gör en antydan till att rycka på axlarna och slå ut med händerna, stoppar telefonen i fickan och går därifrån medan hon nynnar på ”Visa vid vindens ängar”. Inte vad man väntar sig av en trettonåring.
Efter två steg stannar hon. En liten Samhallbuss kommer körande nedför Billborgsgatan i hög hastighet. Föraren är upptagen med något på instrumentbrädan och bilen kränger när den passerar videobutiken. Siw snurrar runt mot caféet igen.
Mannen med brickan har kommit ut och passerar mellan mamman och barnvagnen på väg till ett ledigt bord. Han vrider sig för att komma förbi och råkar stöta till barnvagnen med höften. Mamman måste ha glömt att lägga i spärren eftersom knuffen får vagnen att rulla. Framhjulet faller över kanten till det översta av de tre trappstegen upp till serveringen och när bakhjulet följer efter skjuter vagnen fart nedåt och utåt.
Mamman har ännu inte upptäckt vad som inträffat eftersom hennes sikt skyms av mannens kropp. Vagnen skramlar nerför ännu ett trappsteg och accelererar mot gatan där bussen från Samhall kommer störtande i minst femtio kilometer i timmen. Två rörliga föremål ska mötas och resultatet bli en tragedi.
Först när vagnen studsat nerför det sista trappsteget och fortsätter ut på trottoaren får mamman syn på vad som håller på att hända. Hennes ansikte förvrids till en mask av fasa och hon skriker till i förtvivlan. Hon välter sitt bord när hon tar sig upp på fötter och vet att allt är för sent. Att livet nu ska gå sönder.
Vagnens framhjul har precis hunnit över trottoarkanten när Siw sluter sin näve runt handtaget. Samhallbussen sveper förbi en halvmeter intill henne och får hennes lugg att fladdra bort från ögonen som är uppspärrade i misstro.
Barnet i vagnen skriker. Mamman gråter hysteriskt och kramar om Siw så hårt att det tar andan ur henne. Över kvinnans axel kan Siw se mannen som stött till vagnen stå med händerna pressade över munnen. Brickan ligger vid hans fötter. Siw blinkar. I det ögonblicket inser hon att hon på ett väsentligt plan inte är en människa.
