Mäklaren slog ut med armarna mot hela härligheten. Ja, ni kan ju se själva, sa hon. Återigen ett nickande och ett hummande, men till min glädje kunde jag se att det hade smugit sig in en vaksamhet i delar av gruppen. Blickarna som utbyttes var förstulna, tvekande. Jag kunde inte för mitt liv begripa varför säljaren hade bemödat sig med att skriva det där meddelandet, men oavsett syftet så tycktes det haft viss effekt. Jag hade läst någonstans att mer än hälften av svenskarna tror på spöken. Ställde inför ett aktivt val tycktes procenten vara högre än så. Jag tog Sofias hand och kramade den lätt, lutade mig mot henne och viskade Buuu i hennes öra.